Årsresumé

Januari - Totte nyinflyttad. Cooler såldes. Celine rids då och då.
Februari - Ridsuget börjar krypa fram efter vintern, rider betydligt oftare. Hjälpte även till på ridskolan näst intill varje dag på sportlovet.
Mars - Tar tag i ridningen ordentligt. Men då, då tar Pia och är på bittert bråkarhumör vilket leder till en stukad fot och bruten tå.
April - Redigt seriös med hästarna. Fotointresset växte på riktigt här.

Maj - Celine får lite för mycket vila, åkte till världens undebaraste land, Italien. 21 maj, dagen jorden skulle gå under, hämtar jag Flipps. Dagen efter, första ridturen. ett minne jag aldrig kommer glömma.

Juni - Fokus på Flippen. Första hoppträningen, gick kasst. En omkullridning drog vi på oss, våran första och förhoppingsvis sista. Slutet av juni åkte jag till bästaste Taffsnäs, stannade i nio dagar.

Saknade Leon

Juli - En Celine med halvkass kondition sattes igång för hemfärd. Sista ridturen var underbar.

Augusti - Hamnade i en downperiod, då jag insåg hur mycket jag hade kunnat göra annorlunda med tiden som jag hade Celine. Petra red flippen mer och mer, fungerade utmärkt!

September - När jag blir ridsugen igen, tar mitt högra knä och strejkar. Blir strandsatt i soffan under en period, rider barbacka några gånger. Gå så lite som möjligt.

Oktober - Barbackaridningen fortsätter, Petra tar det ordentliga arbetet.

November - För Flippen händer det inte mycket, några ritter då o då. Mojje fick många promenader,  hittade lycka i att bara umgås med honom.

December - Inte mycket ridning här inte. Mest stå o kela i hagen, jag kan inte tvinga mig själv att rida. När suget kommer tillbaka, som det kommer göra till våren, gör jag det på riktigt istället. Halvhjärtade försök, känns överflödigt.

PiaPonny

Förlåt, glömde svara.
Pia mår prima! Går med stora grabbarna (aka Flipps o Mojje) och är mitt i vintervilan. Pigg o fräsch! :)

Lonley

Handduken är fortfarande virad runt håret, trots att det var ett bra tag sen jag snurra dit den. Förmodligen är mitt hår så torrt det kan bli med en handduk, men jag, är för lat för att ta bort den.
Naglarna pryds av rött glitterlack, som kompensation till mina nattsvarta leggins som matchar den, om möjligt, ännu svartare skjortan.
I lite mer än fyra timmar har jag varit själv med alla djur. Några timmar mer kommer det bli. Min familj stack iväg åt olika håll och kanter, men papegojjornas sång håller mig sällskap. Och hunden som vill ligga vid mina fötter förstås, men jag bestämmer att han inte alls får vara i vardagsrummet.
Men jag är inte bitter. Det är sällan man kan välja att ha det tyst här, men det blir så konstigt. Därför är tv:n på, trots att jag inte tittar. Att ha ett alternativ, känns bra.

En fin födelsedag

Bästaste gav min födelsedagspresent redan igår!

Sen valde jag att fira på bästa sätt <3

Jag blir så glad av att han inte var lika spänd och försiktigt idag. Istället vågade han busa lite, sätta in några travsteg och blåsa upp sig, för att sen dra bak huvudet och kolla om jag blåser tillbaka, om han fick göra så :')

Jag whinar ingenting

Det är inte varje dag man blir väckt av sång o får en plattång?

<3

Smidigt

Det finns en väg till Hööks, med trottoar. Visserligen tar det ca 40 minuter att gå från stan, så Fanny ville ta den andra vägen. Men den gick inte fortare. Varför göra det enkelt, när komplicerat är roligare?

<3

Drar med frugan till staden, tjarå!

Nejmen jag är smart.

Fyller år imorrn. Bra att veta, liksom.

Vi är coolA

Bara för att vi ska upp svintidigt imorrn. Och för att donken inte öppnar förrän tio.

Svalkar vinden, värmen solen, ser du något bakom molnen?

Lättnad

Snyggingen visar ingen hälta, det måste betyda att tiden jag lagt ner på att stärka honom från marken gett resultat :)

Min älskade skrutthäst

Nu, nu är det bara att hålla tummen. Inte tummarna, för det ska tydligen betyda otur.
Det blir till att löslongera Mojje idag. Antingen är han pigg o glad, eller så är han halt efter skritturen igår.
Jag röstar på det första alternativet.
"Men det är klart att han inte kan bli halt efter en skrittur på 30 minuter." Jo, det kan han.
För hans ben är inte som andras ben. Men jag tycker om min gris ändå.


Tills hans sista andetag, kommer han vara min, min, min bara min. Min arab som lägger upp huvudet på min axel för att se om det är jag, om jag blåser tillbaka. Som busar med min mössa, men tittar bort när jag vänder mig om. Som jag kan få att stanna från galopp med hjälp av rösten, stående från marken. Som älskar att slita o bita i täcken. Som alltid har öronen framåt. Som slänger av ryttarinnan som sitter på, om det inte är jag. Jag lovar, han slutar inte bocka.
Han kommer aldrig kunna hoppa. Han kommer aldrig kunna tävla. Han kommer aldrig kunna göra galopparbeten. Men jag kommer aldrig släppa honom.

tre dagar fick täcket sitta på.

alla handens fingrar är utsträckta

Den här bilden togs för exakt fem månader sen. Det betyder, att det är exakt fem månader sen jag red Celine sista gången. Att det är exakt fem månader sen som jag stod och log vid sidan av transporten, när 'min' tjuriga ponny inte ville gå in, med ägaren som drog i andra sidan grimskaftet.
fan vad tiden går fort.

Gud vad jag utvecklades med denna omöjliga ponny. Alltalltallt gick på tid i hennes huvud, hade aldrig suttit på en springigare häst. Så fort som hoppningen på första provridningen gick, tror jag inte att jag har upplevt till häst, någonsin. Men jag gillade henne.

Första månaderna gick åt till att sänka farten. Någonstans därimellan lärde jag mig rida. Vilken av bilderna har hon bakbenen med sig, o jobbar med ryggen?

Jag är glad att jag fick möjligheten att ta hand om denna dam i ett år. Utan henne, hade jag inte varit där jag är  idag.

JAG ÄR POSITIV

Haha.. Puss på dig fru.
Jodå, idag har varit en bra dag. Tog med mig ett grimskaft för att jag tänkte motionera Flipp, men när jag insåg att Mojje stod närmare grinden och gnäggade på mig när jag vandrade tänkte jag om.

I ett år har jag nöjt mig med att promenera, löslongera och tömköra min vita springare. Rädd för att han ska gå sönder, för att han ska bli halt, igen. Triangeln sitter där av en anledning.
Idag, bestämde jag mig för att det fick bära eller brista. I nästan fyra år har han varit min. Jag har inte låtit så många andra sitta på honom. I början gick det, men de två senaste som provat fick åka i backen på några sekunder. En av dem med hjärnskakning o brutet nyckelben.
Mig har han aldrig försökt få av. Efter ett bra tag utan ridning tog jag risken, på med träns, gick lite på ridbanan, hoppa upp o red iväg.

DET GICK. Barbackatur på en halvtimme ut på grusvägen, den vanliga promenad-vägen.
Fjärde december tvåtusentio satt jag på honom sist. Idag har jag gått med ett leénde, min älskade Moheed.

Everywhere

Åh vad jag saknat mina fina

Hemma från huvudstaden igen.
Senaste tiden har ridning inte varit på topp. Eller inte alls, skulle man kunna säga. En vila helt enkelt.

Kände för att umgås med mina fyrbenta. En promenad med Mojje, och barbackatur ute på Flipps. 
Hade förväntat med en högexplosiv Flipp som stack på stället, men icke! Skänkelvikningar och bakdelsvändningar gjorde mitt på vägen utan att han ens försökte smita undan, och skritt på halvlånga tyglar.
Inte ens när en lastbil kom med hastighet över siffrorna som skylten hänvisar åkte förbi, hände något. Han stod snällt still och tuggade nöjt på bettet.


Nu är jag ruskigt sugen på att leva i stallet igen. Tappat det på senaste tiden, men nu är jag taggad!

se på mig nu, vad tycker du? ensam är stark, vilket jävla skitsnack

tjenare snygging

"Och snart är jag tankad och mina tankar far hit och dit och tillbaks igen och hit och tillbaks igen"

Jag är nog rätt tankespridd. Rätt mycket, faktiskt.

Inte när jag är med folk, och umgås. Men alla de timmarna som jag är själv. En hel del har skrivit tex "..och komma ut i stallet, och bara glömma allt annat, inte tänka på något." men för mig stämmer det inte. Jag tänker massor när jag är ensam. Ibland för mycket, måste jag erkänna.

jodå

Julafton avklarad, ytterligare ett år. Kalle, julbord, och julklappsöppning.
Alla ska sitta stilla och titta på tecknat i en hel timme, efter redan tio minuter börjar folk skruva på sig. Jag har inget imot Kalle, och tittar varje år. Men andra tröttnar på att kunna varje replik.
Illaluktande ostar ska smetas ut på kex, och sill ska ösas på brevid potatisen. Själv satt jag med mina prinskorvar och kokta ägg.
Jag tycker om julen. Men den kan bli lite upprepande.

Bror ville skryta lite, så jag fick assistera. Pappa tog en bild med digitalkamera, därav kvalitén. Känner mig vacker i hans mössa.

En rättvis bild, tagen av mig för några månader sen

JULAFTON

Om någon skulle ha missat det, liksom. Ville vara lite vänlig och påminna. JULAFTON IDAG.

hoho

Jag hade nästan glömt hur gott hemmagjord knäck smakar. Förbannat gott.


Sitter i Haninge, hos pappa med hans familj. Julen ska spenderas här, och timmarna innan nu har spenderats i en bil med min bror, och i diverse affärer. Jag har faktiskt lycktas köpa alla julklappar innan idag, knep alla den 21.. Men inte bror min!

Har ingen julkänsla alls. Men jag överlever. Förhoppningsvis.

Saknade ponny, bild från februari.

ketchup ketchup punkt

Men det gör inget längre, det gör inget nu 

Inte som i att jag inte bryr mig om dig längre 

Men jag har lärt mig vad som är bättre 

Och vad som är sämre 

Happyface

Nejmen jag saknar ingen värme. Jag saknar inte att kunna gå omkring i Tshirt utan att frysa. Att bara kunna gå ut och sola en stund, det är onödigt. Bara ta en fotosväng utan att frysa fingrarna av sig. Ta in en häst, och rida barbacka i shorts för att man är för lat för att byta om.

Jag är inte bitter. Jag tycker bara att de här sex månaderna kan ta och skynda lite.

please

U wanna piece of me?

Nej jag sitter inte och lyssnar på gamla Britney låtar...


Hemma. Svintrött. Svinmätt. Och huvudvärk.


Försöker att inte vara bitter. Vill inte vara bitter. Men hittar ingen energi för att finna positivitet heller. Den har fan sprungit och gömt sig, det brukar den inte göra. Jag brukar le.
Kommer vara happyface när jag träffar fru imorrn, en sista gång innan jul. Men det, det är liksom lång tid kvar, ända tills imorrn. fuck.

För exakt sju månader sen

Satt jag första gången på min älskade Flipp. En obeskrivlig lycka, av att känna att det bara var rätt. Efter flera år av kämpande med knöliga ponnyer, hade jag nu hittat min häst.

Allt var så nytt. Så stort, långsammare lättridning, så känslig för mun och säte. Jag halvt dog när jag insåg att jag inte behövde sjutton halvhalter tre meter före hindret, utan hästen höll sig i trav iallafall. 

Det bara klickade.

Tjarå

Drar med systeryster till staden några timmar, sen ska det födelsedagsfiras! Inte för mig, utan en kompis till oss. Men, det är ju inte allt för lång tid till min dag heller..


Härlig träningsvärk i rumpan, låren, vaderna oh axlarna. Men det var de värt.

Nu du, nu gör fossingarna uunt

Varit alldeles för många timmar på skolan idag, om man säger så att jag kom hem för en halvtimme sen.

MEN NU ÄR DET FUCKING JULLOV.

Discot blev fiasko, men  mycket dansande blev det. Nonstop nästan, i typ sex timmar. Jag undrar om mina lår kommer låta mig resa på mig imorgon eller inte.

Bara för att jag har en stencool tröja

thats how I do it

Fota, tycker jag man ska göra utan blixt och automatiska inställningar. Bilderna blir SÅ mycket bättre om man trixar själv.

Med blixt/auto VS självinställt

oredigerat ofc

känner mig nästan lika bitter, som mitt nagellack är svart

Okej, kanske inte riktigt. Men nästan.
För att du är så dum att det inte är sant. Men jag vet ju att det är sant.

Slutade tio idag, och var hemma tio på kvällen, älskar min planering. Men jag har köpt de första julklapparna nu! Sen har jag bara småfixat sen jag kom hem, med ditt o datten.

Discopisko imorrn, här ska de samlas cash! Den här gången är det faktiskt till behövande, barn i Afrika. Tyvärr kan jag inte välkomna med öppna armar, då det är begränsat till eleverna på skolan tihihihi.

Godhjärtade jävlar

Egenteligen ledig dag. Men vilka kliver upp vid sex, klär på sig sina tomtluvor med pepparkaksburkar under armen och gör små sexor till happyfaces? VI.

Fast, det var liksom villkoret för att vara ledig. Sprida julglädje. Var man vill. Vi valde skolan. Ohyes.