Jag lärde mig att änglar bara finns i snön

Självklart var jag hemma flera timmar senare än jag skulle, så har inte hunnit sätta mig ner förrän nu. Ändå har jag inte hunnit packa, och det måste vara klart senast imorgon. Men det är då det.
Jag måste plugga. Så rolig är jag. Stig Dagmar, han är inte alls rolig. Krunegård spicear till studerandet, han och jag och Dagmars texter får hänga en stund nu.

Nattugglefunderingar

Inte många dagar kvar till fredag. Dagen jag lämnar landet för en visit modell vecka till Tunisien. Ångesten är redan framme.
Är så obekväm med att lämna ut mina hästar. De kommer stå i hagen, äta hösilage, sova i ligghallen och bråka med varandra under tiden jag är borta. Men det jag ser framför mig är hur jag kommer hem till hästar med stora sår, sträckta muskler eller svullna kotor.
Att det inte är sommartid kan vara positivt då de slipper råka ut för ormbett, fästingar och bromsar. Men samtidigt kan mugg bryta ut, utan att det behandlas direkt.
Shize vad jag kommer sakna dem. Mina pollar.

Söndag

Vardagen har sina avbrott, ett avbrott på fem dagar som sprungit förbi.
Hästar har motionerats, höpåsar packats, foton klickats, nagellack målats, landsortsbussen fått besök några gånger. Iprincip vardag, minus tidiga mornar och x antal skoltimmar.
Imorgon blir vardagen komplett. Mobilen skriker högt 05.23, håret plattas och skolan väntar.

Vårkänslorna sprudlar

True facts

Utan mening att leva, utan orsak att dö

Stå och vänta att mackorna ska hoppa upp ur brödrosten samtidigt som rumpan & den slariga hårknuten gungar till Krunegård och Kristiansson, älskar att vara själv i brors lägenhet.
Första moppekurs-teorin om några få timmar! Taggad, ovanligt för att vara mig kan jag berätta.
Känns sådär att det skulle ha varit träningsvärk efter tre träningar på fem dagar nu, men vid alla tillfällen har det blivit förhinder, så jag har inte kommit iväg på någon av dem. 
Jag. vill. träna. nu.

Min glädjespridare. Nio månader och tre dagar, galet.

Snön smälter sakta bort

Kom in och var lite butter för att jag var jättetaggad på att gå ut och fota, men hann knäppa tio bilder innan batteriet sa ifrån.Trots att batteriet laddat i fyra timmar.
Frågade mamma lite snällt om jag kunde låna hennes dator för att lägga in de få bilderna jag hade från minneskortet till mitt usb, då det inte funkar på min dator.
Vad har hon gjort? HON HAR KÖPT ETT NYTT BATTERI TILL MIG. ÅH vad glad jag blev!
Batteriet måste ladda i några timmar, så idag blir det ingen mer fottning. Det är varför jag inte har några vinterbilder, jag har helt enkelt inte kunnat tagit några.

Nu är jag bara glad, plockat ut de bästa bilderna och sjunger med i Krunegårds 'Everybody Hurts'. Perfektion.

Nyvaken

Hemfärden är planerad till ikväll, just nu ska jag bara häcka framför filmer. Tagit fram några, ligger i en svart soffa framför en fet TV med bioljud, Beck får inleda dagen. Precis, inleda dagen för jag vakna för inte alls länge sen. Ibland kan det vara skönt att vara hemifrån, att vakna utan väckarklocka på lediga dagar.

Exakt

Som jag gissade är mitt rum lika överbelamrat som förra gången jag var här. Som sagt, soffan är rätt bekväm.
Sportlovet kan man nog säga att det började idag, fast egenteligen är det ju nästa måndag den börjar. Tiden tycker Patrik att den ska ägnas åt plugg, när jag i själva verket ska försöka befinna mig i stallet. Fast plugga lite, det ska jag nog klämma in. Kanske.

Vad jag njöt av den tjugo minuter långa promenaden till brors lägenhet från skolan. Vårsolen letade sig fram och spred värme, snön droppade överallt och det kändes så underbart att humöret bara steg. Så underbart, att humöret fortfarande sitter i. Trots att jag sitter i en soffa. Jag måste sluta tjata om soffor. Nu.

Hoppas att din utförsäkring går snabb, att dom skriver idiot i ditt pass, att du i ditt nästa liv blir en mask

 

Allting blir så mycket enklare om man vänder det till positivt trots att det går att luska ut tusen negativa saker runt det.

Sover i staden hos broder inatt, inte hemma i byhålan.
Imorgon bär det av till huvudstaden för ännu en kort natts visit, troligen är mitt rum där fortfarande lika fullt med de andras av det hushållets saker. Men men, soffan är väl rätt bekväm den med. Befinner mig för tillfället på en soffa jag ska spendera natten på, varför bryta mönstret? Att byta rutiner kan var farligt, har jag hört.

Dagen då Facebook spammas av hjärtan eller 'forever alone' statusar

De som sitter i ett förhållande visar alla sina hundratals internetvänner hur många hjärtan man kan lägga in i en statusuppdatering, medan andra kopierar och klistar in texter om att vara forever alone. Inget av dem känns otroligt lockande just nu. Själv spenderas dagen med hemstudiedag, stallet och plugg.
Pia var så tjurig så jag stod och svor, fjanta sig och vägra gå framåt. Det var inte jag själv som satt i sadeln heller, det var nog därför hon passade på. Istället fick jag hoppa upp och ner från Totte varannan minut för att ta tag i tygeln på den tjuriga skimmeln och få henne framåt.
Totte därimot, han hade energi! Nu när jag rider honom sitter jag aldrig i en sadel, trivs bättre barbacka. Som protest mot att tyglarna hölls korta så han inte kunde bjuda på en bakut-spark, provade han stå på två ben. Något som inte uppskattades av mig, även om jag skrattade åt den lilla energiknippen. Ja, han provade bara stå en gång, sen var det slut på det. Men takta istället för befälld skritt, det var kul. Tyckte han.

Jag skulle springa efter med trampa snett ibland gör man fel ibland gör man rätt

Tolfte Månad Två

Usch vad kasst det går med att skriva här. Enda gånger jag skriver, är nog när naglarna är nymålade, för det går inte att göra så mycket annat då. Precis som nu. Rött den här gången, classy.
Två av tre nationella prov i Svenska avklarades förra veckan, som grädde på moset toppades sista fredagspasset med ett oönskat NOprov. Men jag klarar mig. Tror jag.

Jag vill utomlands nu, men jag vill inte att det ska bli vecka nummer tio. Jag vill ha värme och bara ben, men inte att vårmånaderna ska springa förbi. Jag vill ha skolavslutning nu för att kunna stänga högstadiets kapitel, men inte sluta gå igenom den blå porten till tryggheten varje vardagsmorgon.
Hej, jag heter Nadja. Fast hemma heter jag inte så. Min vilja och jag är inte alltid överens. Det är inte ofta vi är, faktiskt.

men jag vet att den som dör får se

Stjärnorna lyser väl lika klart på din sida av stan?

ettårochtremånader

Så lång tid har det gått sen den dagen jag hittade dig i hagen med ett oläkbart ben. Du har det bättre nu.

Maya

RIP 7/11-2010

Allting kommer bli bra till slut, du ska se att allting ordnar sig. Allting kommer bli bra till slut, om du bara låter allting va'.

Precis

Ville bara berätta att egentligen borde jag sova, för jag är en mästare på att tucha skärmen på min mobil precis där så att larmet ska skjutas upp, tills det slutar, sen sover jag mig förbi det. Inte bra, inte bra alls.
Nationellt prov imorrn, inte ett dugg nervös. Det enda ämnet jag förmodligen inte kommer vara nervös för, svenska är i princip min enda starka sida på prov sådär.
Träning imorrn med, med bror på FriskSport i Katrineholm. Nästa vecka ska jag tydligen börja i Nyköping, huga.
Måste tillägga att världen är sjukt liten ibland. Eller Sverige iallafall. Folk har kopplingar överallt.

Jag vet vad jag behöver och jag stannar där jag är Det regnade idag och det finns en mening med det

Hon springer med fladdrande lockar, hon springer på taniga ben

En väldigt fin låt, i Timbuktu's verision. No offence, Wiehe.

Freestylen

Jag minns tiden då det jag som mest önskade mig i julklapp var en såkallad freestyle. Storebror sprang ju omkring med sin, och den var coolare än allt annat i världen.
Efter mycket tjat fick jag tillslut en fin, silvrig sak att placera mina Nanne Grönvall och Lena Philipssonskivor i, och den glädjen höll i sig i många år. Överallt skulle denna mindre smäckra klump med, såklart med ett stort grönt fodral till resten av mina fem skivor.
Lillasyster som älskar att dammsuga huset på nya upptäckter, har hittat min gamla pärla. Mina gamla skivor har hon också lyckats rota fram, blir så fånigt glad av att höra henne gå runt och nynna på mina gamla favoritlåtar som jag kunde utantill i den åldern.

Likt en drake

Jag fick faktiskt chansen att få prova leka med elden på samma sätt som min bror gör. Än sålänge håller jag mig gärna på avstånd och håller hellre i kameran än är motivet, men vem vet, jag kanske också vågar snart.

Helt oredigerad, systemkameran är enmassasiffror bättre än mobilkameran.

Sådärja

Klicka på bilderna för att komma till respektive tävling, med lovley priser såhär i kylan och rusket.

somliga går med trasiga skor

Efter ett par timmars pysslande på skolan efter att vi officiellt slutat hamnade jag på Pilosvägen nummer tio, därifrån satt en sjungade broder brevid mig hela vägen till Haninge i en liten svart bil. När destinationen var nådd fick jag en upptäckt av en hel del saker som täckte mitt rum. En fot ungefär fick plats, så jag slängde snällt min väska i soffan och har stadgat ner mig här istället. Ska ändå inte vara här mer än ett par timmars sömn, så jag infinner mig i det. På tv:n går Voice, lyssnar lite då o då när jag hör låtar jag tycker om. Snubben som sjöng rubriken, är en ruskigt cool snubbe, diggar honom.

Du har tänkt tillräckligt tänk inte mer

Bild från perioden som det pausades mellan färgningarna, mörkbrunt ska de' va'.

En skymt av sol, en doft av vår

Han sjunger vackert, synd bara att det inte passar in ett dugg i detta kalla vinterland.

Medan jag väntar på att det nymålade nagellacket ska torka kan jag lika gärna berätta att det bär av mot huvudstaden imorgon, med broder min.
En kort visit över en natt hos pappa, så han kan få bli lite happyface han med.
En vän till mig förstod inte hur jag kunde klara mig utan det så omtalade Twitter, så ett sånt konto fick jag hjälp med att klirra. Sen kan jag påpeka att killar är väldigt hårdhänta i innebandy. Mycket mer än tjejer, och det var lite ensamt att vara den enda som stod på plan av det feminina könet.. But I survived!

Välkommen välkommen hit vem du än är var du än är

Mitt i natten med min Kent strömmande ut ur högtalaren.

Om lite mer än fyra timmar ringer min väckarklocka. Känns knappt värt att sova, sjukt pigg.
Dagarna går i dvala. Händer inte mycket, tänker inte mycket. Februari kallas det.

det finns en annan sida, det finns någonting jag aldrig ser men jag vill inte veta vad, för därifrån syns längtan mer.