Ett disco (för hundra små barn) senare

Värkande vader, ömma fötter, en hes hals och ögon som går i kors. Godnatten Sverige.

Tre veckor senare

Längtan tillbaka är lika stark som den var första dagen. Hela tjugoen dagar sen vi landade i Sverige.
Bror och jag, gosh vad vi lekte. Se oss balansera på samma boll i bassängen, ingen blev förvånad.

Hohojaja

Att man ska vara så ruskigt duktig på att skjuta upp precis allt i sista stunden. Ungefär det enda jag är riktigt bra på också, alla har vi någon talang.
Imorgon ska det dansas. På disco. Med folks i åldern runt siffran tio, plus lite andra elevrådare. Grymt.

Missfärgade och vita tänder

Ständigt dessa leenden
De är överallt
Påklistrade stela leenden
Som sedan länge fastnat i sin position

En Kapten som kallar sig för Röd sjunger texten om verkligheten som ingen vågar tala ut

Du och jag tittar nog i olika speglar för jag kan inte se vad du menar
Annars måste dina speglar va skeva för smala ting verkar bli breda
Å men jag vet det är inte konstigt att man tvekar
Ingen kan fly när idealen bara ekar
Kraven finns där vart man än vänder
Att du inte duger är signalerna dom sänder
Modetidningarna bara sprider trender
Som inte passar människan så folk mår sämre
Ändå undrar alla vad det är som händer
När vissa väljer svälten

Men du är inte trasig, behöver inte fixas
När priset går upp kommer själen gå ner
Du är inte trasig, behöver inte fixas
Du kan sluta o leta det finns inga fel.

Systeryster

Det händer lätt att jag bara ögnar igenom min bilder, och missar detaljer. Bilden ovanför var det inget speciellt med på håll, därför har jag inte 'sett' den. Tills jag såg tungan. Satan vad söt hon kan vara.

All by myself

Jag har alltid älskat att vara ensam. Antagligen är det väl för att ensamhet näst intill aldrig varit särskilt känt i min uppväxt, utan i stora familjen finns det alltid någon hemma. Alltid.
Några timmar ska spenderas i ett jättefint hus, ensam med två datorer, tre hundar, kuttrande kanariefåglar och en liten Putte som vägrar kliva bort från mig, är han inte i knäet är han på axeln. Lagom charmigt att jag tar honom på handen, lyfter bort honom några meter, och såfort jag sätter mig ner har jag en flaxande kompis brevid mig. Helt ensam är jag då inte, men ingen av mänskligt sällskap iallafall.

Charmen med dessa är den tråkiga bakgrunden

En glad dag

Trots att slutet av gårdagen smutsades ner totalt har det varit en glad dag.
Morgonhurtbullen hade innan klockan tio hunnit äta frukost, mata de fyrbenta och promenerat en halvmil. På eftermiddagen fick de fyrbenta ryktas och motioneras, blir så glad av att spendera tid med dem. Flippen borde vara jobbig då igångsättningen efter den kalla vintern pågår. Förväntade mig ett halvseriöst barbackapass utomhus jag inte ens byter om till, istället blir det rena rama dressyrpasset med stadig, mjuk form blandat med skänkelvikningar, bakdelsvändningar och stillastående galoppfattningar på grusväg. Blir så makalöst glad.
Utan stativ vill inte kameran fånga den vackra utsikten.

Varför landa när jag flyger fritt? Med solen emot ryggen kan jag sväva tryggt, där nere finns bara regn, piskande regn. Så jag måste ta mig upp dit snabbt igen.

Kom upp och dansa dansa, kom upp och dansa med mig

Gårdagens fritid bestod av en mindre planerad biltur till Södertälje, idag har timmarna bara gått åt.
Trött som en gris, men eftersom att det ska fixas ihop discolappar till imorgon får jag hålla mig vaken ett tag till. Vilket inte har något med dålig planering att göra, då jag fick reda på att de skulle göras idag. Och vara klara imorgon. Det vore lite enklare om andra höll sin planering. Just Sayin'.
Förövrigt ska discot hållas för små barn. Vi kommer jazza loss på dansgolvet tillsammans med fyror.

Frågor och svar finns det någonting kvar alla dåliga dar'

Kristianssons kloka ljudklinga får stå för rubrik.
Att skriva om sig själv är svårt. Speciellt när det ska vara positivt. Helt jävla omöjligt.
Vissa människor får tankarna att snurra mer i skallen än andra. För positiva, negativa och bara utmattande tankar. Men det är väl så det ska vara, människor finns det till allt.

and we said we would die together

'Some Die Young' är en väldigt vacker låt. Laleh gör den vackrare.
Känner ingen som är döende. Har ingen närstående som gått bort. Men låten älskas, och spelas om och om igen. Dyster med lite glädjespirande tonfall i vissa ord. Underbart.

Fina minnen suddas aldrig ut

han frågar hur det är, jag svarar som det är, att allt är sådär

Jag piskar upp stämningen, förbereder mig för bråk. Skapar hetsiga konversationer. Varför? Jag vet inte. Jag vet verkligen inte. Jag har bara all världens ilska inom mig som vill ut och jag har ingen aning om var den kommer ifrån heller. Jag vill nog egentligen bara ha någon slags reaktion. Jag vill nog ha någon slags respons, bekräftelse eller förklaring. På vad vet jag inte heller. Det blev väldigt många jag.

Internationella PI-dagen, vänd på månaden och dagen

Kvällssolen ligger strax över trädtopparna och sänder ut sina sista kyliga vårstrålar. Med ett uns får jag ett ryck att vilja uppdatera min över två år gamla Facebookprofilbild, slänger kameran i händerna på den tre år yngre brodern som gärna tränar upp sin teknik. Petra ringer och säger att hon gärna motionerar den svarta pärlan.
Mars månad kan bjuda på positivitet, även om kemiprov på förmiddagen inte är ens starka sida.

Dessa godingar spelas om och om igen

Gotye - Somebody That I Used To Know
Michel Telo - Ai se eu te pego

We're just all lost souls, aren't we?

a Tunisian drum

Ett litet hörn i mitt rum är tillägnat med minnen. Där platsar även numera den här söta trumman, som jag fick för ynka 25 kronor.

små minnen

En liten ask platsar fint brevid trumman, som jag stoppat ner tre små saker i.
En handgjord trä-ring med en söt ödla på, armbandet jag bar under veckan och en minimal kotte som Wain hoppade och tog ner åt mig.

Här hemma var det.. kallt.

Tunisien is the shit.
Den här resan, är utan tvekan det bästa jag gjort i hela mitt liv.
Jättefint hotell, bra mat och sen var det 'The animation team'. Det sistnämda var absolut det som höjde betyget, ett gäng på fyra killar som gick runt och såg till att alla var underhållna, och satt med oss flera timmar in på nätterna fast de slutat, för att de ville. Dans varje kväll, och jag var sist ut varje dag haha.
Känslorna var många när bussen till flyget anlände, där blev det många och långa kramar!

 Gogo, Mirou, Raoul och Wain. De förgyllde hela veckan.

At home

Kom hem efter två, kände inte för att slå upp datorn då.
Vaknade för några timmar sen, vanan med att inte sova många timmar per natt i Tunisien sitter kvar. På nätterna dansades det, en natt promenerade jag och bror i strumpor i regnet, och så satt vi och spelade och pratade med killarna. Väckarklockan ställd för att inte missa frukosten.
Ny design. En header med bilder som symboliserar vad som betyder mycket för mig.

Fru (går inte att lägga in ett hjärta)

Eftersom att jag inte har en aning om jag kommer ha varken internet eller kunna ta kontakt hem till Sverige under vistelsen i el Tunisia gör jag såhär. Lagom classy med tidsinställt, tror du överlever! HAHA kom precis på vad jag skrev..
Kommer sakna dig fru. Den första som kommer får reda på när mina converseklädda fötter nuddar svensk mark igen, är du.

Sådär

Höpåsar förberedda, hejdåpussande på hästar och väskor packade.
Imorrn drar jag.
Om fem timmar kommer jag vakna och lägga in de packade väskorna som är smockfyllda med prylar i den lilla svarta bilen och åka mot kuststaden Nyköping. Stressa sönder i skolan över allt jag ska hinna på några få timmar, springa iväg till sista teoridelen på moppekursen, sätta mig åter igen i den lilla svarta bilen och åka mot huvudstaden, där bilen lämnas och en buss till Arlanda väntar. Pengar ska växlas, biljetter ska checkas in, väskor ska rulla igenom kontroller.
Halv nio är tanken att planet ska lyfta. Fem och en halv timme kommer spenderas där. Om exakt ett dygn, sitter jag där.


Måste tillägga att Tony Irving är fetingcool. Speciellt eftersom att han bor rätt nära mig, beroende på hur man räknar. Nära min skola iallafall. Han pratar så man blir glad.