I'm one of those crazy people who likes the rain

Slutet kryper närmare

Varit hemma senaste dagarna, fanns inget för mig att göra i skolan. Tre timmars fika på måndag, idrottsgala på tisdag. Ledig, skolavslutning. Satan vad fort det går. Grundskolan, poff pang borta.
Tittar på film efter film, går inomhus med klackarna som ska användas på skolavslutningen, funderar på vilken färg som ska pryda naglarna, tar kort på syster och hoppar själv på den hyfsat nyanlända trampolinen.

Välkomnar värmen med öppna armar

Nynnar med i bekanta texter, dricker te, gungar, vandrar runt i Stockholm med vänner, åker till Riksdagen, fyllde vattenballonger som ledde till skrattande kaos och visar mitt stöd för Pela, Fadime, Maria och alla andra som är utsatta för hedersrelaterat våld. Standard.

Flipps

Dagarna bara flyter ihop och förbi. Ett år sen, plus två dagar, så länge har det gått sedan jag hämta hem Flippidus i en transport, och lastade ur honom på gårdsplanen. Min gris.

Alla har vi upplevt förändringar

Skoldagarna har alltid varit likadana och samma individer har suttit i klassrummet när jag kommit in varje morgon sedan nästan fyra år tillbaka. Hösten 2008 var vi nervösa och rädda för det där med att lära sig  alla ämnen på med mer komplicerad nivå, om man kunde multiplikationstabellen ordentligt och hur man skulle bära sig åt för att skapa nya vänner i rummet med tjugo nya ansikten, bland alla åttiofem nya sexor.

Vi har blivit fyra år äldre och nu bygger rädslan på att inte veta vem man är, om man ska passa in eller sticka ut och hurvida man dricker alkohol eller inte. Samma rädsla, andra namn. Den sjunde juni i år, om några dagar mer än två veckor, förs vi skilda vägar. Den största delen av skaran på åttiofem personer kommer man kanske aldrig träffa igen, några kanske man aldrig ens kommer se igen. Sinnessjukt, arton dagar, sen kommer tryggheten försvinna.Alla ansikten man är så van att se, poff pang borta.

Förändringar. Hur många som helst på en gång. Plötsligt kommer hösten och klassrumsdörren kommer dölja helt nya människor som jag om tre år kommer ta studenten tillsammans med. Obehagligt, fantastiskt och svårt att föreställa sig. Sen är man stor, 18 och vuxen. Fasansfullt och underbart.

Remember me, är så äckligt bra och sorglig film

Vet ärligt talat inte om hur många filmer jag sett de senaste dagarna.

Bara idag har jag sett två, med Robert Pattinson-anda, och är påväg att starta min tredje.

Nedladdande serier, filmer och musik. Vad hade jag gjort utan er.

Ledig resten av veckan. Det ska man väl glädjas åt, tror jag.

Roma, Italy

För exakt ett år sen landade flygplanet skakigt på Italiens ljuva mark. Åh vad jag fastnade för landet, jag verkligen älskar det. Kulturen, maten (pizzorna är 2die4) allt historiskt, och dessutom är det oändligt vackert. Någon gång i mitt liv ska jag tillbaka, någon gång.

men mina vänner säger stopp stopp håll i hatten

Goin' crazy right now. Just like crazy peole do, crazy people who likes rain.

Sextioen dagar

Två månader. Två fucking hela månader. Det hade lika gärna ha kunnat vara förra veckan.
Änsålänge har det inte kommit något som slår det här. Svårt att se att något kan göra det, möjligtvis när jag åker dit en andra gång, för tillbaka till Tunisien ska jag. Sällskapet, showerna, danserna, de fåniga lekarna plus min energisprudlande bror gjorde allt.

Music & TBBT makes me remember to breathe

Alla tusen tankar snurrar fortare än världens snabbaste karusell, samtidigt som de står stilla, och huvudet inte kan bestämma sig om det ska titta åt höger eller vänster. Fyller upp med plockade bilder från weheartit då jag är så kass och inte har egna bilder som kan uttrycka ett jävla skit.

Right now

Fick upp syster i sadeln efter minst tio år på fast mark, spräckte en nagel då den sprattiga araben fick för sig att trampa på den, har inte pluggat ett skit de senaste dagarna och förbereder mig mentalt inför skolan och det nationella provet som dagen inleds med, som kommer failas totalt. Underbart.
Musiken är på helatiden, överallt. Att bara kunna sitta, blunda och lyssna är så skönt.