Satt jag första gången på min älskade Flipp. En obeskrivlig lycka, av att känna att det bara var rätt. Efter flera år av kämpande med knöliga ponnyer, hade jag nu hittat min häst.
Allt var så nytt. Så stort, långsammare lättridning, så känslig för mun och säte. Jag halvt dog när jag insåg att jag inte behövde sjutton halvhalter tre meter före hindret, utan hästen höll sig i trav iallafall.
Hur mår Pia? :)
SvaraRadera