Denna februaritvist

Acceptera, respektera och bemöta. Andas. Le. Hälsa. Vinka.

När man är så trött att ordet acceptabelt blir accetablett i en uppsats snurrar det lite för många tankar i huvudet. När inte bara kroppen är trött fysiskt utan även psykiskt känner man sig seg likt kåda, hur man än försöker bli av med det vill det inte försvinna. Försöker hitta genomförbara förändringar, men orken för att genomföra dem är som en vän till mig sade, lost.

Sex decimeter hår klipptes till en lugg baserat på ett tre-sekunders beslut en söndagskväll. Tyvärr är den inte laddad med krafter som omvandlas till ork. Rackarns.

Ja, bilden trivs i suddigt format. Jag trivs med den i suddigt format.

Denna vinterdvala

Allt är knas. Finns några moment i vardagen som gör att man mår bra, och så finns det andra moment som gör att man inte alls är lika glad. Inget konstigt med det, men jag trivs inte helt i bubblan jag befinner mig i nu. Jag ser ju den friska luften och alla lyckliga flygande fåglar, men på något sätt väljer jag att sitta i dammet och glänta lite på fönstret istället för att slänga upp det och hoppa ut. För varje gång jag ställer mig på tå och lutar mig mot fönstret attackerar något mina fötter och jag måste skynda mig tillbaka till stolen och fortsätta drömma om fönstret. En stund till.