Det är jag som är Kaos

Här är jag, i egen hög person. Kaos.

Vet inte vad jag ska göra, var jag ska ta vägen. Just nu behöver jag inte åka någonstans, kan mycket väl vara kvar här. Men i själva verket, kommer jag alltid vara så långt borta.

En av de få saker jag ser fram emot för tillfället är psykologikursen som ska läsas den här terminen. Jag har i princip aldrig klarat av självständigt arbete, men det här kommer gå så bra. Att läsa och lära om olika metoder, studier, tekniker och fakta om människans hjärna sammankopplat till reaktioner, kroppsspråk och psykiska sjukdomar skulle jag kunna göra livet ut, frivilligt.

Vi stänger in oss i rutor vi inte vågar gå ut från

Sommar. Värme. Sol. Insekter. Lathet.

Funderar på när man lät sig själv bli så bekväm. Handlar det om miljön, umgänget, årstiden?
Det är nog allt tillsammans. Adderat med varandra. Toppat med lite dålig självdisciplin.

"Jag försvinner ibland, och alla frågar vad jag tänker på. Men jag kan inte berätta, för man får inte tänka så" Hittat tillbaka till mina gamla fina spellistor. För ett tag hade jag glömt allt fint Melissa Horn, Anton Kristiansson, Lasse Lindh & Andreas Grega sjunger om. Sådär fint att man relaterar till nästan allt, med en liten sorgsen känsla. Men den är fin. Sånt behöver man ibland, för att inse att man inte kan leva lycklig i sin bubbla för evigt, även om det hade varit just bekvämt.

Denna jakt på någonting som finns alldeles för nära

Aftonbladet ljuger med sin chockerande artikel "Våren är inställd". Sista mars begav jag mig ut på mina bara ben med en underställströja och hörlurar i öronen. Framför mig såg jag en väg vars hälften låg under snö och hälften bestod av grus. Solränderna gjorde mönster likt en tiger över vägen av den sol som trängde sig igenom de gröna granarna från höger sida. Någon decimeter från mitt ansikte flög en fjäril, och genom de dåligt ljudisolerande iPhone5-hörlurarna hörde jag fågelsång. Aftonbladet, du ljuger.

Att det kan vara så svårt att känna sig nöjd. 

Att det kan vara så tufft att tycka att någonting duger.

Varför alltid klättra?

Let's go for a ride just for a while

Vi stänger in oss i rutor vi inte vågar gå ut från

Ca 72 timmar innan avgång fick jag vetskap om att biljetter kommer bytas till mitt namn.

Strövat runt bland fruktstånd, hjulat framför en polisbil, ätit massor av kyckling, fått provsmaka säkert tio olika glassar för att han bakom disken tyckte jag var söt, gått barfota längs kusten av medelhavet, gått på fötterna i varenda kvarter i Jerusalem, besökt den kända Klagomuren där jag lämna en önskan, böjt på kroppen ovan sand i både bikini och underkläder. Israel 2013.

Denna februaritvist

Acceptera, respektera och bemöta. Andas. Le. Hälsa. Vinka.

När man är så trött att ordet acceptabelt blir accetablett i en uppsats snurrar det lite för många tankar i huvudet. När inte bara kroppen är trött fysiskt utan även psykiskt känner man sig seg likt kåda, hur man än försöker bli av med det vill det inte försvinna. Försöker hitta genomförbara förändringar, men orken för att genomföra dem är som en vän till mig sade, lost.

Sex decimeter hår klipptes till en lugg baserat på ett tre-sekunders beslut en söndagskväll. Tyvärr är den inte laddad med krafter som omvandlas till ork. Rackarns.

Ja, bilden trivs i suddigt format. Jag trivs med den i suddigt format.

Denna vinterdvala

Allt är knas. Finns några moment i vardagen som gör att man mår bra, och så finns det andra moment som gör att man inte alls är lika glad. Inget konstigt med det, men jag trivs inte helt i bubblan jag befinner mig i nu. Jag ser ju den friska luften och alla lyckliga flygande fåglar, men på något sätt väljer jag att sitta i dammet och glänta lite på fönstret istället för att slänga upp det och hoppa ut. För varje gång jag ställer mig på tå och lutar mig mot fönstret attackerar något mina fötter och jag måste skynda mig tillbaka till stolen och fortsätta drömma om fönstret. En stund till.

Min julafton

Tog med mammas man med en kamera i handen, satte mig på hästen och hans glädje över att få springa i snön smittades snabbt av sig. Min älskade Flipp, kan knappt tro på hur bra det blev.

Lite glitter löser allt

'Vad har hänt med dig? Sen när lyssnar du på sån satans deppig musik?'

Bror, det har jag inget bra svar på. Målar naglarna i ljusa färger, slänger på mig partystrumporna och har för en gångs skull börjat rengöra och smörja in ansiktet mitt. Julafton står för morgondagen, men jag skulle inte påstå att jag pumpar endorfin inför denna dag. Inte ens lite.
Det snurrar så mycket i huvudet att jag inte kan sova. Det tar sin tid innan jag ens kan sluta ögonlocken, och när jag väl kommit dit, vaknar jag med inte lång tids mellanrum. 02.14, 03.36, 05.01 är inte okända siffror.

Har pratat motivation och självdisciplin med andra. Om andra. Någonstans i bakhuvudet har jag vetat om att min självdisciplin drunknade för länge sen, men det struntar jag i just nu. Vilket jag gjort senaste åren.
'Hästen är lite chockad, men han är okej.' 'Du är också chockad.' 'Så långt har jag inte hunnit tänka än.'

Reminder

När man varit sjuk och legat ner i sängen så länge att man dragit på sig nackspärr, har man lite tid att fundera. Det finns så många saker man skulle vilja förändra i sin vardag. Både saker som skulle göra allt lite enklare, eller ett betéende hos en person. Eller flera. En del har vi makt över, bara att man alla gånger inte vill eller vågar göra något åt det. Det är bäst som det är.
Andra saker har man absolut ingenting att säga till om. Verkligen nada.
Respektera och acceptera alla människor. Andas.
Tycker det är lite roligt att jag säger det ganska ofta, även till vuxna människor.

Ansiktsuttryck

Så fascinerande att det finns så många, så olika.

Det här är vad jag lever för

Underbara människor, samlade för att umgås och pumpa endorfin.
Kär i det här.

Att vara spontan har sina nackdelar

Jag trivdes i mitt långa hår som nästan räckte ned till svanskotan, som var slitet och flera centimeters ljusare utväxt. Ändå köptes det två hårfärgsförpackningar och en sax i en blondins hand. Hårfärgen är numera jämn, men usch så mörkt och konstigt det blev. Färgen i sig blev väl kanske inte konstig, men känner mig äckligt ovan. Jag frågade om toppning, nu slutar håret nedanför brösten. Känner mig inte komfortabel i det här, inte alls.

Upp långt över våra tankar bildas kristallklara gnistrande flingor

Tycker inte om denna årstid, och bättre blir det inte. Kallt mörkt. Kyligt blött. Fuktigt halt.
Det slog mig inte förrän jag såg framplockade julgranskulor att vintern snart är här, på riktigt.
Men jag lever i förnekelse, och svävar i min lilla drömvärld om sen sommar ett tag till. Lite till.