Sidor

tisdag, augusti 20

Det är jag som är Kaos

Här är jag, i egen hög person. Kaos.

Vet inte vad jag ska göra, var jag ska ta vägen. Just nu behöver jag inte åka någonstans, kan mycket väl vara kvar här. Men i själva verket, kommer jag alltid vara så långt borta.

En av de få saker jag ser fram emot för tillfället är psykologikursen som ska läsas den här terminen. Jag har i princip aldrig klarat av självständigt arbete, men det här kommer gå så bra. Att läsa och lära om olika metoder, studier, tekniker och fakta om människans hjärna sammankopplat till reaktioner, kroppsspråk och psykiska sjukdomar skulle jag kunna göra livet ut, frivilligt.





lördag, juli 20

Vi stänger in oss i rutor vi inte vågar gå ut från

Sommar. Värme. Sol. Insekter. Lathet.

Funderar på när man lät sig själv bli så bekväm. Handlar det om miljön, umgänget, årstiden?
Det är nog allt tillsammans. Adderat med varandra. Toppat med lite dålig självdisciplin.

"Jag försvinner ibland, och alla frågar vad jag tänker på. Men jag kan inte berätta, för man får inte tänka så" Hittat tillbaka till mina gamla fina spellistor. För ett tag hade jag glömt allt fint Melissa Horn, Anton Kristiansson, Lasse Lindh & Andreas Grega sjunger om. Sådär fint att man relaterar till nästan allt, med en liten sorgsen känsla. Men den är fin. Sånt behöver man ibland, för att inse att man inte kan leva lycklig i sin bubbla för evigt, även om det hade varit just bekvämt.

måndag, april 1

Denna jakt på någonting som finns alldeles för nära

Aftonbladet ljuger med sin chockerande artikel "Våren är inställd". Sista mars begav jag mig ut på mina bara ben med en underställströja och hörlurar i öronen. Framför mig såg jag en väg vars hälften låg under snö och hälften bestod av grus. Solränderna gjorde mönster likt en tiger över vägen av den sol som trängde sig igenom de gröna granarna från höger sida. Någon decimeter från mitt ansikte flög en fjäril, och genom de dåligt ljudisolerande iPhone5-hörlurarna hörde jag fågelsång. Aftonbladet, du ljuger.

Att det kan vara så svårt att känna sig nöjd. 
Att det kan vara så tufft att tycka att någonting duger.
Varför alltid klättra?

söndag, mars 17

Vi stänger in oss i rutor vi inte vågar gå ut från

Ca 72 timmar innan avgång fick jag vetskap om att biljetter kommer bytas till mitt namn.
Strövat runt bland fruktstånd, hjulat framför en polisbil, ätit massor av kyckling, fått provsmaka säkert tio olika glassar för att han bakom disken tyckte jag var söt, gått barfota längs kusten av medelhavet, gått på fötterna i varenda kvarter i Jerusalem, besökt den kända Klagomuren där jag lämna en önskan, böjt på kroppen ovan sand i både bikini och underkläder. Israel 2013.













måndag, februari 11

Denna februaritvist

Acceptera, respektera och bemöta. Andas. Le. Hälsa. Vinka.

När man är så trött att ordet acceptabelt blir accetablett i en uppsats snurrar det lite för många tankar i huvudet. När inte bara kroppen är trött fysiskt utan även psykiskt känner man sig seg likt kåda, hur man än försöker bli av med det vill det inte försvinna. Försöker hitta genomförbara förändringar, men orken för att genomföra dem är som en vän till mig sade, lost.

Sex decimeter hår klipptes till en lugg baserat på ett tre-sekunders beslut en söndagskväll. Tyvärr är den inte laddad med krafter som omvandlas till ork. Rackarns.




Ja, bilden trivs i suddigt format. Jag trivs med den i suddigt format.

fredag, februari 1

Denna vinterdvala

Allt är knas. Finns några moment i vardagen som gör att man mår bra, och så finns det andra moment som gör att man inte alls är lika glad. Inget konstigt med det, men jag trivs inte helt i bubblan jag befinner mig i nu. Jag ser ju den friska luften och alla lyckliga flygande fåglar, men på något sätt väljer jag att sitta i dammet och glänta lite på fönstret istället för att slänga upp det och hoppa ut. För varje gång jag ställer mig på tå och lutar mig mot fönstret attackerar något mina fötter och jag måste skynda mig tillbaka till stolen och fortsätta drömma om fönstret. En stund till.