Min julafton

Tog med mammas man med en kamera i handen, satte mig på hästen och hans glädje över att få springa i snön smittades snabbt av sig. Min älskade Flipp, kan knappt tro på hur bra det blev.

Lite glitter löser allt

'Vad har hänt med dig? Sen när lyssnar du på sån satans deppig musik?'

Bror, det har jag inget bra svar på. Målar naglarna i ljusa färger, slänger på mig partystrumporna och har för en gångs skull börjat rengöra och smörja in ansiktet mitt. Julafton står för morgondagen, men jag skulle inte påstå att jag pumpar endorfin inför denna dag. Inte ens lite.
Det snurrar så mycket i huvudet att jag inte kan sova. Det tar sin tid innan jag ens kan sluta ögonlocken, och när jag väl kommit dit, vaknar jag med inte lång tids mellanrum. 02.14, 03.36, 05.01 är inte okända siffror.

Har pratat motivation och självdisciplin med andra. Om andra. Någonstans i bakhuvudet har jag vetat om att min självdisciplin drunknade för länge sen, men det struntar jag i just nu. Vilket jag gjort senaste åren.
'Hästen är lite chockad, men han är okej.' 'Du är också chockad.' 'Så långt har jag inte hunnit tänka än.'

Reminder

När man varit sjuk och legat ner i sängen så länge att man dragit på sig nackspärr, har man lite tid att fundera. Det finns så många saker man skulle vilja förändra i sin vardag. Både saker som skulle göra allt lite enklare, eller ett betéende hos en person. Eller flera. En del har vi makt över, bara att man alla gånger inte vill eller vågar göra något åt det. Det är bäst som det är.
Andra saker har man absolut ingenting att säga till om. Verkligen nada.
Respektera och acceptera alla människor. Andas.
Tycker det är lite roligt att jag säger det ganska ofta, även till vuxna människor.

Ansiktsuttryck

Så fascinerande att det finns så många, så olika.

Det här är vad jag lever för

Underbara människor, samlade för att umgås och pumpa endorfin.
Kär i det här.

Att vara spontan har sina nackdelar

Jag trivdes i mitt långa hår som nästan räckte ned till svanskotan, som var slitet och flera centimeters ljusare utväxt. Ändå köptes det två hårfärgsförpackningar och en sax i en blondins hand. Hårfärgen är numera jämn, men usch så mörkt och konstigt det blev. Färgen i sig blev väl kanske inte konstig, men känner mig äckligt ovan. Jag frågade om toppning, nu slutar håret nedanför brösten. Känner mig inte komfortabel i det här, inte alls.

Upp långt över våra tankar bildas kristallklara gnistrande flingor

Tycker inte om denna årstid, och bättre blir det inte. Kallt mörkt. Kyligt blött. Fuktigt halt.
Det slog mig inte förrän jag såg framplockade julgranskulor att vintern snart är här, på riktigt.
Men jag lever i förnekelse, och svävar i min lilla drömvärld om sen sommar ett tag till. Lite till.

För du är inte någon som man har

Under de två stora ekarna, var paradiset som liten

Knäna mina strejkar, och svarar inte på Naproxenen som jag hade önskat. Att ligga i sängen hela dagen gör mig lite halvt galen, så gick en kort, kort runda med kameran runt halsen. Är ingen människa som tycker om kyla, men hösten kan vara vacker.

Nuet

Jag är så kass på det här. Spenderar ändå hyfsat mycket tid med min vän datorn, men lyckas aldrig klicka mig in här. Har börjat träna FriskSport igen, vilket resulterar i knäskydd och knaprande av Naproxen. Men jag älskar socialiteten för en gångs skull, att kunna vara omringad av människor som ler av glädje, inte ett påtvingat leénde för att man kommer gåendes. Lyssnar på musik med rebelliska budskap, men som framförs på ett glatt sätt så man bara sitter och tänker, sjunger med och pumpar endorfin. Helgen var bästa på länge, dans i 15 timmar och massor av härliga människor från olika delar av Sverige, som man aldrig träffat. Ingen som dömer, ingen som vet något alls, och alla med en otroligt positiv anda. Just nu, mår jag ganska bra. Tror jag.        

Vi är inga barn och vi kanske borde veta bättre

Lasse, mannen med orden

Tiden läker inga sår och det som inte dödar stärker inte heller
och så länge man landar på sina fötter klarar man sig inte
och det finns inga kläder som tål det dåliga väder
och dom som säger att tiden läker alla sår dom ljuger

Dom säger dom bästa är tagna med dom ljuger, dom ljuger för vi finns ju kvar

Tre konserter, tre helger i rad

Kapten Röd, Den Svenska Björntammen, The Hives

Så cool

Kapten Röd och Promoe spelade så jävla grymt på Grönan. Trots lite regn var humöret på konsertlyssnarna i topp, live är något Kaptenen gör underbart.
Innan det hela drog igång var vi tvunga att slösa lite pengar. La totalt ut 30 kronor, och gick hem med en grön gris.

Det går bra nu

Jodå, det går bra nu. Rätt så i alla fall, även om saker hade kunnat få vara annorlunda. De kan det alltid.
Blir bra det här. Blir fint. Förhoppningsvis ännu bättre sen. Tycker hösten kan få bringa lite lycka.

Kall solnedgång

Allt blir så mycket enklare om man ser det positivt, även om det är svårt att se det så

Det känns inte på riktigt, att skolan börjar igen imorgon. Tio veckor utan plugg, deadlines och falska leénden.
Men det är samtidigt lite uppmuntrande. Ny skola, ny start, vem vet vad som händer?

Colours

Månsan

Efter lite bråk med diverse tekniska prylar fick jag igång både kamera och dator för att kunna använda mina bilder. Allsången var fin på sitt sätt, och de bilder jag har är från repetitionerna, då jag inte ville ha kameran uppe på inspelningen.

Underbart

Minneskortsläsaren har gett upp. Har tre fyllda minneskort med bilder jag inte vill radera, så det blir ingen fotografering förrän bilderna har kunnat överföras till datorn. Blir så irriterad, för jag var riktigt nyfiken på hur de ser ut på datorn, och inte på den lilla pluttskärmen på kameran. Crap.

Bara sådär

Och jag har varit jävligt upptagen. Befunnit mig med människor jag inte tycker om, haft galna smskonversationer i brist på roligt sällskap, pratat massor av engelska med en fem- och en sjuåring, åkt alla de största karusellerna på Gröna Lund och kikat på djur på Skansen.
Idag kom jag hem från huvudstaden. Imorgon 06.10 åker jag härifrån, för att åka tillbaka över dagen med min spontana fru. Med kameran i högsta hugg. Plus några minneskort. Det betyder att min väckarklocka ringer alldeles för snart.

Blommor och regndroppar går så fint ihop

Som att vara instängd, men man vet inte med hur många fler

Hata är ett starkt ord. Ett väldigt starkt ord.
Men jag hatar mörker. 
Jag är en periodare, big time. Det ska tränas varannan dag, håller kanske en vecka. Minsta lilla detalj planerades i min almanacka, jag skrev till och med upp vilka bett jag använde till hästarna vilka dagar. Sen nyår har det inte planerats. Almanackan tog slut, jag har inte känt behov av att köpa en ny.

Men jag kommer aldrig komma ifrån mitt förakt till mörker. Spelar ingen roll om det är suddiga konturer eller en becksvart hinna. Att inte veta vad som finns, se vad som kan gömma sig där. Att ständigt känna sig iakttagen, men inte kunna veta om det är en inbillning eller inte. Höra knak, steg, tro att man hör andetag. Det kommer jag aldrig komma ifrån. 23.29 gick jag in och borstade tänderna. Med mobilen i handen, på 'Flashlight'. För mörkret omfamnade mig, en av de obehagligaste känslorna som finns.

Så värt att vara uppe 04.02 för att se tryggheten växa sig ljusare. Då sätter lugnet in.

Vissa saker kanske dödar mig, det är något man får leva med

Hej. Jag lever, någorlunda iallafall.
Det som händer för mig är inte mycket. Tänker och filosoferar mest, ibland samtidigt som nagellacket torkar till en film. Just nu pryds naglarna av ett skimrande rosa lack, lite flick-aktigt.
Det finns så mycket man är onöjd med. Så mycket som man vill ha, så mycket man ångrar och så mycket som bara känns konstigt eller fel.
Oftast kan man inte göra så mycket åt det, då får han helt enkelt resa på sig, strunta i det och lägga fokus på något annat. Men jag tänker ligga kvar i min säng, för min träningsvärk is killing me.

Med målade tånaglar och allt

Idag drar jag en vända över havet på en stor båt med Fanny. Kommer bli great.

Högre än husen, högre än månen, högre än solen och munspelsdåren

Redan motionerat Flippen och gosat med de andra hästarna. Kollat klart på två filmer, ätit. Målat naglarna, klickat in mittenknappen på min Xperia hundra gånger för att se att det inte har hänt något. Inte för att jag väntar på något, utan bara för att. En principsak. Så nu ligger jag bara med datorn på magen, blundar, snurrar på mitt gröna gummiarmband och lyssnar på Krunegård/Kristiansson/Norlie&KKV/Medina/DenSvenskaBjörnstammen.

Filosoferingar

Varit sjuk, blivit frisk. Varit på IKEA, kommit hem. Gjort massa små nonsenssaker, som absolut inte spelar någon roll, för de är inte inte viktiga på något sätt alls. Men så är det väl med det mesta, antar jag. Inget är särskilt viktigt. Även om man gör saker man ångar idag, gör det ingen skillnad för jorden. För Universum. Mest av allt, absolut ingen kommer komma ihåg det när man är död, eller om några år.
Nu ska jag se på film. Förmodligen en korkad film, eftersom att de är tecknade figurer som jag vet sjunger mycket. Men jag kan leva med att ha tittat 73 minuter på en dum film, för min syster ville att jag skulle se den, hon tyckte den var bra.

Kissed by the devil

Jag tycker det är fint med dystra tavlor. Eller dystra och dystra, men lite mörka och meningsfulla. Som väcker tankar och nyfikenhet. Jag hade velat ha massor av fina tavlor i mitt rum. Eller iallafall i mitt framtida hus, fast helst både och. Synd att det blir så dyrt att köpa massor av tavlor, men någon kanske jag kan kosta på mig snart.

Tavlor från Kandees och Smäm