Men jag hatar mörker.
Jag är en periodare, big time. Det ska tränas varannan dag, håller kanske en vecka. Minsta lilla detalj planerades i min almanacka, jag skrev till och med upp vilka bett jag använde till hästarna vilka dagar. Sen nyår har det inte planerats. Almanackan tog slut, jag har inte känt behov av att köpa en ny.
Men jag kommer aldrig komma ifrån mitt förakt till mörker. Spelar ingen roll om det är suddiga konturer eller en becksvart hinna. Att inte veta vad som finns, se vad som kan gömma sig där. Att ständigt känna sig iakttagen, men inte kunna veta om det är en inbillning eller inte. Höra knak, steg, tro att man hör andetag. Det kommer jag aldrig komma ifrån. 23.29 gick jag in och borstade tänderna. Med mobilen i handen, på 'Flashlight'. För mörkret omfamnade mig, en av de obehagligaste känslorna som finns.
Så värt att vara uppe 04.02 för att se tryggheten växa sig ljusare. Då sätter lugnet in.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar