Det går bra nu

Jodå, det går bra nu. Rätt så i alla fall, även om saker hade kunnat få vara annorlunda. De kan det alltid.
Blir bra det här. Blir fint. Förhoppningsvis ännu bättre sen. Tycker hösten kan få bringa lite lycka.

Kall solnedgång

Allt blir så mycket enklare om man ser det positivt, även om det är svårt att se det så

Det känns inte på riktigt, att skolan börjar igen imorgon. Tio veckor utan plugg, deadlines och falska leénden.
Men det är samtidigt lite uppmuntrande. Ny skola, ny start, vem vet vad som händer?

Colours

Månsan

Efter lite bråk med diverse tekniska prylar fick jag igång både kamera och dator för att kunna använda mina bilder. Allsången var fin på sitt sätt, och de bilder jag har är från repetitionerna, då jag inte ville ha kameran uppe på inspelningen.

Underbart

Minneskortsläsaren har gett upp. Har tre fyllda minneskort med bilder jag inte vill radera, så det blir ingen fotografering förrän bilderna har kunnat överföras till datorn. Blir så irriterad, för jag var riktigt nyfiken på hur de ser ut på datorn, och inte på den lilla pluttskärmen på kameran. Crap.

Bara sådär

Och jag har varit jävligt upptagen. Befunnit mig med människor jag inte tycker om, haft galna smskonversationer i brist på roligt sällskap, pratat massor av engelska med en fem- och en sjuåring, åkt alla de största karusellerna på Gröna Lund och kikat på djur på Skansen.
Idag kom jag hem från huvudstaden. Imorgon 06.10 åker jag härifrån, för att åka tillbaka över dagen med min spontana fru. Med kameran i högsta hugg. Plus några minneskort. Det betyder att min väckarklocka ringer alldeles för snart.

Blommor och regndroppar går så fint ihop

Som att vara instängd, men man vet inte med hur många fler

Hata är ett starkt ord. Ett väldigt starkt ord.
Men jag hatar mörker. 
Jag är en periodare, big time. Det ska tränas varannan dag, håller kanske en vecka. Minsta lilla detalj planerades i min almanacka, jag skrev till och med upp vilka bett jag använde till hästarna vilka dagar. Sen nyår har det inte planerats. Almanackan tog slut, jag har inte känt behov av att köpa en ny.

Men jag kommer aldrig komma ifrån mitt förakt till mörker. Spelar ingen roll om det är suddiga konturer eller en becksvart hinna. Att inte veta vad som finns, se vad som kan gömma sig där. Att ständigt känna sig iakttagen, men inte kunna veta om det är en inbillning eller inte. Höra knak, steg, tro att man hör andetag. Det kommer jag aldrig komma ifrån. 23.29 gick jag in och borstade tänderna. Med mobilen i handen, på 'Flashlight'. För mörkret omfamnade mig, en av de obehagligaste känslorna som finns.

Så värt att vara uppe 04.02 för att se tryggheten växa sig ljusare. Då sätter lugnet in.

Vissa saker kanske dödar mig, det är något man får leva med

Hej. Jag lever, någorlunda iallafall.
Det som händer för mig är inte mycket. Tänker och filosoferar mest, ibland samtidigt som nagellacket torkar till en film. Just nu pryds naglarna av ett skimrande rosa lack, lite flick-aktigt.
Det finns så mycket man är onöjd med. Så mycket som man vill ha, så mycket man ångrar och så mycket som bara känns konstigt eller fel.
Oftast kan man inte göra så mycket åt det, då får han helt enkelt resa på sig, strunta i det och lägga fokus på något annat. Men jag tänker ligga kvar i min säng, för min träningsvärk is killing me.