En bild som gör dig lycklig

Varför får hästar och ridning mig att må bra?

Ja, varför?

Att kunna rensa tankarna, att kunna känna sig fri på något sätt genom att gå till hästen, får mig att må bra.

Jag tycker inte att speciellt ridningen får mig att må bra, utan det är sällskapet, gemenskapen jag känner.

Det finns inte en dag som Mojje går iväg från mig, eller inte kommer när jag ropar. Inte en enda gång som han inte vill att jag ska blåsa i näsborrarna och klia bakom öronen. Han vill alltid gosa, och det tar en från botten till toppen på en jobbig dag.

Saker du gör vardagligen (i stallet och till vardags)

Det här är sett från när jag kan gå ordentligt, inte i dagens läge (;

Att jag går i skolan är rätt självklart, och hemma rätt sent från den. Bussturerna till och från skolan går på fyrtio minuter var, så rätt mycket bussittande blir det. 

Väl hemma byter jag om och drar mig ut i staller, rider en eller flera hästar. (Utehästar, ingen mockning)

Kvällsfodrar hästarna som står utan gräs, de andra har.

Fylla vatten göra ca var tredje dag, som jag gör tillsammans med kvällsfodringen. Kasta ner höbalar görs någon gång i veckan, kastar mycket i taget. 

På helger tar jag alla fodringar, 3ggr/dagen!

Min högsta dröm

Det här är så svårt.

Många har stora drömmar, såsom att en dag få rida i globen, bli en känd artist eller kanske våga göra något de längtat efter. 

Men jag? Kalla mig konstig, men jag har inget jag trånar efter på det sättet.

När jag blir äldre, vill jag trivas med vad jag gör. Lycka är inte pengar, men jag vill trivas. Känna mig allmänt nöjd med livet, och kunna känna att jag rullar i nedförsbacke. En till sak jag hoppas på, är att mina knän inte ska stoppa någonting jag vill. Jag vill inte att de ska hindra mig. Det är min dröm.

Min favoritgren

Hoppning, hoppning, hoppning.
På senare år har jag även funnit dressyren som en intressant del, men det är hoppning jag brinner för (:

Bebishinder, men älskade Leon var både orutinerad och osäker inom hoppningen.

En låt som påminner om en häst du älskar

http://www.youtube.com/watch?v=NsWPYoOd4oQ&feature=player_embedded

Medina - Supernova

10 saker du inte visste om mig

- När jag var liten älskade jag att sitta och prata med våra grisar, kunde sitta i timmar på den stora stenen imitten av hagen.

- Jag är kass på att sy, men ändå valde jag syslöjd.

- Jag fick lära mig att man skulle rida utan nosgrimma, så jag red alltid utan fram till jag blev 10.

- Jag älskar att lyssna på låtar där texten har en stark innebörd.

- Jag är ganska altruismisk. Ibland för mycket.

- Har onödigt många komplex.

- Första gången jag tog in Flippen i stallet, var jag livrädd. Han var överallt och ingenstans, höll på att bli intryckt i väggen flera gånger.

- När jag var åtta åkte jag av varje gång min shettis sparka bakut, som han gjorde varje ridpass. Efter det var jag så arg att jag lärde mig sitta kvar, något jag har nytta av idag. 

- Mina fobier är sprutor och fåglar med stora näbbar, blev attackerad av en gås som liten.

- Jag hatar att prata om mig själv, lyssnar hellre på andra.

   

Någon du skulle vela byta liv med för en dag, och varför?

Karin Warnmark, utan tvekan.

Följde hennes blogg (warnamk.blogg.se) under tiden hon höll på med hästar, men efter några tragiska händelser miste hon båda sina ponnyer, inom sex månader.

Hon hittade ändå ett drivmedel, och blev starkare än någonsin. Sjukt cool tjej, en av de bästa förebilder man kan ha. I hennes läge, hade jag nog inte orkat mycket alls.
  

Min största rädsla inom ridsporten

Jadu.

Jag är inte särskilt rädd av mig i varken hästhanteringen eller ridningen, alls faktiskt.

Jag gick omkull över ett hinder, och hoppade upp igen. Jag välte med hästen, hästen landade på foten så den stukas och tån bryts på en uteritt, jag hoppar upp och rider hem igen.

Det ser jag som positivt, att kunna bara rycka på axlarna istället för att inte våga närma sig en häst efter en avramling. 

Någon rädsla kan jag inte hitta, men det värsta som skulle kunna hända är att jag bryter nacken och blir förlamad. Att inte kunna styra sin egna kropp, att inte ens kunna lyfta på ett finger, det är min mardröm. 

En sak som aldrig får hända!

Yttligare en punkt att fylla i på min trettiodagarslista..


Jag vet ärligt talat inte. Jag tror att det mesta som händer, händer av en anledning. Då måste det ju finnas ett själ att att det händer just där, just då? 


Men något jag inte vill ska hända, är att en nära människa till mig mister livet. Det absolut värsta jag kan tänka mig.

   

Alla hästar i stallet

Totte - Russ/Shettis

 Flippen - Ridtravare

Mojje - Arab

Pia - Korsning

Favoritbilder jag tagit

Det här är jag bra på

Är sjukt dålig på att hitta positiva saker hos mig själv.

Något jag faktiskt är lite smått stolt över, är att jag känner att jag utvecklats sjukt mycket genom att rida 'problemhästar'.

Speciellt Celine, där en kamp kunde vara i två timmar. Hon var en bångstyrig jäkel, som trodde allt gick på tid.

Från att vägra på 40cm, och kunna springa nonstop,

  till att hoppträna på 1m-nivå, och ha ett kontrollerat tempo i alla gångarter, med fina bakben.

   

Resan varade under ett år, och den var tuff. Jag ångrade den många gånger under tiden, idag är jag glad att jag tog mig an kampen, för den ponnyn har visat mig, att jag kan. 

Det här behöver jag träna mer på

Jag har lätt för att dra fram min yttersta axel, och jag håller andan

i ridningen. Det är inget jag tänker på förrän någon skriker lite på mig, eller jag upptäcker det själv på bilder. 

Spänner mig och håller andan på bilden, likamed stel jag.

När & varför jag började rida

När? Det var väl när jag var omkring en halvmeter hög, såfort mina ben behärskade att stå utan stöd. 

Att växa upp på en hästgård där det mesta kretsade om just de fyrbenta djuren, blev nog mer min vardag än intresse. Jag kunde helt enkelt inte tänka mig hur det skulle vara att inte ha de omkring mig, så jag bara fortsatte, helt enkelt.

När jag var yngre slog det mig många gånger att jag kunde få vara 'vanlig' om jag ville. Kunna komma hem, sitta framför tv'n och datorn all ledig tid som alla andra verkade göra. Under min uppväxt bodde jag iprincip utomhus, och tyckte det var konstigt att andra kunda sitta och säcka i timmar utan att bli rastlösa. Om jag bara sa till, kunde det fixas så att jag inte behövde ha en eller flera ponnyer att rida och sköta.

Senare började jag tänka, vem skulle jag bli utan häst? Under alla mina år har jag blivit sedd som hästtjej, det var jag. Dessutom började jag behäska hästarna mer och lärde mig rida, på riktigt.

Det var inte förrän jag förstod hur man fick en häst att arbeta korrekt, hur man red så att hela hästens fokus låg på mig som jag verkligen började gilla det. Då lärde jag mig rida.

En bild på favorithästen

(:

1. En bild på favorithästen
2. När & varför jag började rida
3. Det här behöver jag träna mer på
4. Det här är jag bra på
5. Favoritbilder jag tagit
6. Alla hästar i stallet
7. En sak som aldrig får hända!
8. Min största rädsla inom ridsporten
9. Någon du skulle vela byta liv med för en dag, och varför?
10. 10 saker du inte visste om mig
11. En låt som påminner om en häst du älskar
12. Min favoritgren
13. Min högsta dröm
14. Saker du gör vardagligen (i stallet och till vardags)
15. Varför får hästar och ridning mig att må bra?
16. En bild som gör dig lycklig
17. Låtar som jag lyssnar på när jag är arg, ledsen och glad
18. En bild jag aldrig publicerat förut
19. Bild på min bästa vän och varför han/hon är det
20. Något jag vill göra
21. Någon jag vill träffa
22. Någon jag vill träffa igen
23. Hoppning eller dressyr?
24. Mitt motto
25. Någon jag träffar vardagligen
26. Hur mina vänner beskriver mig
27. Såhär vill jag att mitt liv ser ut om ca 20 år
28. Någon som älskar dig
29. Någon jag skulle riskera livet för
30. Mitt mål med ridning