När & varför jag började rida

När? Det var väl när jag var omkring en halvmeter hög, såfort mina ben behärskade att stå utan stöd. 

Att växa upp på en hästgård där det mesta kretsade om just de fyrbenta djuren, blev nog mer min vardag än intresse. Jag kunde helt enkelt inte tänka mig hur det skulle vara att inte ha de omkring mig, så jag bara fortsatte, helt enkelt.

När jag var yngre slog det mig många gånger att jag kunde få vara 'vanlig' om jag ville. Kunna komma hem, sitta framför tv'n och datorn all ledig tid som alla andra verkade göra. Under min uppväxt bodde jag iprincip utomhus, och tyckte det var konstigt att andra kunda sitta och säcka i timmar utan att bli rastlösa. Om jag bara sa till, kunde det fixas så att jag inte behövde ha en eller flera ponnyer att rida och sköta.

Senare började jag tänka, vem skulle jag bli utan häst? Under alla mina år har jag blivit sedd som hästtjej, det var jag. Dessutom började jag behäska hästarna mer och lärde mig rida, på riktigt.

Det var inte förrän jag förstod hur man fick en häst att arbeta korrekt, hur man red så att hela hästens fokus låg på mig som jag verkligen började gilla det. Då lärde jag mig rida.