Jadu.
Jag är inte särskilt rädd av mig i varken hästhanteringen eller ridningen, alls faktiskt.
Jag gick omkull över ett hinder, och hoppade upp igen. Jag välte med hästen, hästen landade på foten så den stukas och tån bryts på en uteritt, jag hoppar upp och rider hem igen.
Det ser jag som positivt, att kunna bara rycka på axlarna istället för att inte våga närma sig en häst efter en avramling.
Någon rädsla kan jag inte hitta, men det värsta som skulle kunna hända är att jag bryter nacken och blir förlamad. Att inte kunna styra sin egna kropp, att inte ens kunna lyfta på ett finger, det är min mardröm.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar