Denna februaritvist

Acceptera, respektera och bemöta. Andas. Le. Hälsa. Vinka.

När man är så trött att ordet acceptabelt blir accetablett i en uppsats snurrar det lite för många tankar i huvudet. När inte bara kroppen är trött fysiskt utan även psykiskt känner man sig seg likt kåda, hur man än försöker bli av med det vill det inte försvinna. Försöker hitta genomförbara förändringar, men orken för att genomföra dem är som en vän till mig sade, lost.

Sex decimeter hår klipptes till en lugg baserat på ett tre-sekunders beslut en söndagskväll. Tyvärr är den inte laddad med krafter som omvandlas till ork. Rackarns.

Ja, bilden trivs i suddigt format. Jag trivs med den i suddigt format.

Denna vinterdvala

Allt är knas. Finns några moment i vardagen som gör att man mår bra, och så finns det andra moment som gör att man inte alls är lika glad. Inget konstigt med det, men jag trivs inte helt i bubblan jag befinner mig i nu. Jag ser ju den friska luften och alla lyckliga flygande fåglar, men på något sätt väljer jag att sitta i dammet och glänta lite på fönstret istället för att slänga upp det och hoppa ut. För varje gång jag ställer mig på tå och lutar mig mot fönstret attackerar något mina fötter och jag måste skynda mig tillbaka till stolen och fortsätta drömma om fönstret. En stund till.

Min julafton

Tog med mammas man med en kamera i handen, satte mig på hästen och hans glädje över att få springa i snön smittades snabbt av sig. Min älskade Flipp, kan knappt tro på hur bra det blev.

Lite glitter löser allt

'Vad har hänt med dig? Sen när lyssnar du på sån satans deppig musik?'

Bror, det har jag inget bra svar på. Målar naglarna i ljusa färger, slänger på mig partystrumporna och har för en gångs skull börjat rengöra och smörja in ansiktet mitt. Julafton står för morgondagen, men jag skulle inte påstå att jag pumpar endorfin inför denna dag. Inte ens lite.
Det snurrar så mycket i huvudet att jag inte kan sova. Det tar sin tid innan jag ens kan sluta ögonlocken, och när jag väl kommit dit, vaknar jag med inte lång tids mellanrum. 02.14, 03.36, 05.01 är inte okända siffror.

Har pratat motivation och självdisciplin med andra. Om andra. Någonstans i bakhuvudet har jag vetat om att min självdisciplin drunknade för länge sen, men det struntar jag i just nu. Vilket jag gjort senaste åren.
'Hästen är lite chockad, men han är okej.' 'Du är också chockad.' 'Så långt har jag inte hunnit tänka än.'

Reminder

När man varit sjuk och legat ner i sängen så länge att man dragit på sig nackspärr, har man lite tid att fundera. Det finns så många saker man skulle vilja förändra i sin vardag. Både saker som skulle göra allt lite enklare, eller ett betéende hos en person. Eller flera. En del har vi makt över, bara att man alla gånger inte vill eller vågar göra något åt det. Det är bäst som det är.
Andra saker har man absolut ingenting att säga till om. Verkligen nada.
Respektera och acceptera alla människor. Andas.
Tycker det är lite roligt att jag säger det ganska ofta, även till vuxna människor.

Ansiktsuttryck

Så fascinerande att det finns så många, så olika.

Det här är vad jag lever för

Underbara människor, samlade för att umgås och pumpa endorfin.
Kär i det här.

Att vara spontan har sina nackdelar

Jag trivdes i mitt långa hår som nästan räckte ned till svanskotan, som var slitet och flera centimeters ljusare utväxt. Ändå köptes det två hårfärgsförpackningar och en sax i en blondins hand. Hårfärgen är numera jämn, men usch så mörkt och konstigt det blev. Färgen i sig blev väl kanske inte konstig, men känner mig äckligt ovan. Jag frågade om toppning, nu slutar håret nedanför brösten. Känner mig inte komfortabel i det här, inte alls.

Upp långt över våra tankar bildas kristallklara gnistrande flingor

Tycker inte om denna årstid, och bättre blir det inte. Kallt mörkt. Kyligt blött. Fuktigt halt.
Det slog mig inte förrän jag såg framplockade julgranskulor att vintern snart är här, på riktigt.
Men jag lever i förnekelse, och svävar i min lilla drömvärld om sen sommar ett tag till. Lite till.

För du är inte någon som man har

Under de två stora ekarna, var paradiset som liten

Knäna mina strejkar, och svarar inte på Naproxenen som jag hade önskat. Att ligga i sängen hela dagen gör mig lite halvt galen, så gick en kort, kort runda med kameran runt halsen. Är ingen människa som tycker om kyla, men hösten kan vara vacker.

Nuet

Jag är så kass på det här. Spenderar ändå hyfsat mycket tid med min vän datorn, men lyckas aldrig klicka mig in här. Har börjat träna FriskSport igen, vilket resulterar i knäskydd och knaprande av Naproxen. Men jag älskar socialiteten för en gångs skull, att kunna vara omringad av människor som ler av glädje, inte ett påtvingat leénde för att man kommer gåendes. Lyssnar på musik med rebelliska budskap, men som framförs på ett glatt sätt så man bara sitter och tänker, sjunger med och pumpar endorfin. Helgen var bästa på länge, dans i 15 timmar och massor av härliga människor från olika delar av Sverige, som man aldrig träffat. Ingen som dömer, ingen som vet något alls, och alla med en otroligt positiv anda. Just nu, mår jag ganska bra. Tror jag.        

Vi är inga barn och vi kanske borde veta bättre

Lasse, mannen med orden

Tiden läker inga sår och det som inte dödar stärker inte heller
och så länge man landar på sina fötter klarar man sig inte
och det finns inga kläder som tål det dåliga väder
och dom som säger att tiden läker alla sår dom ljuger