Den bruna envisa ponnyn

En av de mest motivationsdödande ponnyer jag haft. Iallafall kändes det så första tiden, sista tiden gick det över förväntan. Idag, nio månader sen jag klappade henne på rumpan, såg rampen fällas upp och transporten åka iväg med ponnyn som fått mig att fälla så många tårar, fått mig så arg och utvecklat mig så otroligt mycket på ett ynka år. Har fått erbjudande att köpa henne, men vårat kapitel är stängt. De sista veckorna är positiva minnen, något jag är glad för. Känns inte annat än rättvist att bara lägga ut bilder från den tiden, min Celine.