Skoldagarna har alltid varit likadana och samma individer har suttit i klassrummet när jag kommit in varje morgon sedan nästan fyra år tillbaka. Hösten 2008 var vi nervösa och rädda för det där med att lära sig alla ämnen på med mer komplicerad nivå, om man kunde multiplikationstabellen ordentligt och hur man skulle bära sig åt för att skapa nya vänner i rummet med tjugo nya ansikten, bland alla åttiofem nya sexor.
Vi har blivit fyra år äldre och nu bygger rädslan på att inte veta vem man är, om man ska passa in eller sticka ut och hurvida man dricker alkohol eller inte. Samma rädsla, andra namn. Den sjunde juni i år, om några dagar mer än två veckor, förs vi skilda vägar. Den största delen av skaran på åttiofem personer kommer man kanske aldrig träffa igen, några kanske man aldrig ens kommer se igen. Sinnessjukt, arton dagar, sen kommer tryggheten försvinna.Alla ansikten man är så van att se, poff pang borta.
Förändringar. Hur många som helst på en gång. Plötsligt kommer hösten och klassrumsdörren kommer dölja helt nya människor som jag om tre år kommer ta studenten tillsammans med. Obehagligt, fantastiskt och svårt att föreställa sig. Sen är man stor, 18 och vuxen. Fasansfullt och underbart.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar