Ett halvår utan den som gjort störst intryck.

Ingenting fick jag gratis av denna ponny. Utom möjligtvis fart. Jag minns alla skräckslagna bilförare som panikstannade för att de såg att skulle möta mig på sniskan, på en galopperande ponny i en väldigt hög växel. Sadeln användes knappt på uteritterna, den åkte bara fram i hennes vilda protester till att sänka farten, o då blev hon arg. Så den skippades.
På banan kunde hon vara likadan. Speciellt vid bommar o hinder. Men det var mest i början.

I hagen var hon aldrig lätt att få tag på. Men när grimman väl var på, var hon den snällaste hästen jag hanterat.
Men sista månaderna, gick det nog rätt bra. Jag lärde mig var jag kunde rida för att det skulle funka, i långa uppförsbackar kunde hon ta ut sin energi. Nya vägar vågade hon aldrig dra i högsta växeln. På banan, ja, då lärde jag mig helt enkelt rida.
6 månader sen jag red sista gången. Ett halvår sen blev hon hämtad av sin ägare.