Så har iprincip hela lovet varit.
Visst är det skönt med lov, men inte när allt bara försvinner. Har trott att det varit både tisdag och torsdag och förstod inte varför mina tvprogram inte kom. Jag är redo för rutiner igen.
Förra terminen schabblades bort, och fick inte de betygen i handen som var tanken. Nu är jag fit for fight igen, både otaggad o taggad på samma gång. Jag tänker inte bli lika missnöjd.
Är så grymt sugen på att avsluta kapitlet, det här ohärdigt långa kapitlet. Börja om, en ny start, på ett nytt ställe. Samtidigt som det är lite läskigt. Att lämna tryggheten. Rutinerna som gått om och om i tre och ett halvt år.
Att tänka tillbaka på saker jag kunde gjort annorlunda är en specialtié. Man gör dumma val. Man gör misstag. Att acceptera dem kan vara svårt. Men det gör en till en så mycket bättre person. Alla har vi våra fel i bakhuvudet. Och det är inte förrän man kan förstå, som man kan glömma dem.
Vet du vad det är som går och går,
döljer och läker alla sår?
Tiden talar inte för nån',
tiden bryr sig inte om nån'.
Den är olidlig och tyst,
stöddig, tiden vet att den vinner till sist.
Krunegårdspower.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar