All by myself

Jag har alltid älskat att vara ensam. Antagligen är det väl för att ensamhet näst intill aldrig varit särskilt känt i min uppväxt, utan i stora familjen finns det alltid någon hemma. Alltid.
Några timmar ska spenderas i ett jättefint hus, ensam med två datorer, tre hundar, kuttrande kanariefåglar och en liten Putte som vägrar kliva bort från mig, är han inte i knäet är han på axeln. Lagom charmigt att jag tar honom på handen, lyfter bort honom några meter, och såfort jag sätter mig ner har jag en flaxande kompis brevid mig. Helt ensam är jag då inte, men ingen av mänskligt sällskap iallafall.