Lonley

Handduken är fortfarande virad runt håret, trots att det var ett bra tag sen jag snurra dit den. Förmodligen är mitt hår så torrt det kan bli med en handduk, men jag, är för lat för att ta bort den.
Naglarna pryds av rött glitterlack, som kompensation till mina nattsvarta leggins som matchar den, om möjligt, ännu svartare skjortan.
I lite mer än fyra timmar har jag varit själv med alla djur. Några timmar mer kommer det bli. Min familj stack iväg åt olika håll och kanter, men papegojjornas sång håller mig sällskap. Och hunden som vill ligga vid mina fötter förstås, men jag bestämmer att han inte alls får vara i vardagsrummet.
Men jag är inte bitter. Det är sällan man kan välja att ha det tyst här, men det blir så konstigt. Därför är tv:n på, trots att jag inte tittar. Att ha ett alternativ, känns bra.