Jodå, idag har varit en bra dag. Tog med mig ett grimskaft för att jag tänkte motionera Flipp, men när jag insåg att Mojje stod närmare grinden och gnäggade på mig när jag vandrade tänkte jag om.
I ett år har jag nöjt mig med att promenera, löslongera och tömköra min vita springare. Rädd för att han ska gå sönder, för att han ska bli halt, igen. Triangeln sitter där av en anledning.
Idag, bestämde jag mig för att det fick bära eller brista. I nästan fyra år har han varit min. Jag har inte låtit så många andra sitta på honom. I början gick det, men de två senaste som provat fick åka i backen på några sekunder. En av dem med hjärnskakning o brutet nyckelben.
Mig har han aldrig försökt få av. Efter ett bra tag utan ridning tog jag risken, på med träns, gick lite på ridbanan, hoppa upp o red iväg.
DET GICK. Barbackatur på en halvtimme ut på grusvägen, den vanliga promenad-vägen.
Fjärde december tvåtusentio satt jag på honom sist. Idag har jag gått med ett leénde, min älskade Moheed.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar